Blå - en klimatdystopi av Maja Lunde
Sommaren 2018 läste jag romanen Blå, en klimatdystopi av Maja Lunde som utspelar sig i norra Europa, närmare bestämt i Norge och Frankrike.
Läsarkontexten höjde säkert spänningen när jag läste boken eftersom Sverige den sommaren led av svår torka som bidrog till dåliga skördar, otillräckligt bete för djuren och katastrof i mitt eget grönsaksland. Dessutom brann det i skogarna.
Binas historia, Maja Lundes första bok i hennes miljö-/klimat-tetralogi handlade om pollinerarnas betydelse för mänskligheten. I Blå, roman nummer två, är allt fokus på vatten eller snarare bristen på vatten och konsekvenserna därav.
Romanen inleds med ett kapitel om Signe, en miljöaktivist på 60+, som år 2017 är på tillfälligt besök i sin hembygd. Hon berättar om Eidesdalen (där Magnus, hennes stora kärlek växte upp) och Ringfjorden där hon själv har sina rötter, två samhällen "som delade på ett fjäll och en glaciär”.
Magnus som förr stöttade Signe i hennes kamp för miljön har på senare år börjat sälja is från glaciären Blåfonna till rika människor i ökennationer. Signe kan till nöds acceptera att glaciären smälter, men har svårt att smälta att Magnus ligger bakom den befängda idén att sälja isen från Blåfonna.
Hon bestämmer sig för att utföra ett attentat mot en av istransporterna, ta med sig några backar is och segla sin båt Blå till Frankrike där Magnus nu bor. Hon tänker personligen leverera den kalla lasten. Under den dramatiska ensamseglatsen rullas hela historien om henne, Magnus och deras barndom upp.
Signe och Magnus representerar på sätt och vis vår tids olika ställningstaganden i klimatfrågan. Men de är inga idébärande pappfigurer utan högst levande karaktärer.
I kapitel två tar den unga pappan Davids berättelse vid. Den skildrar Bordeaux år 2041. Han är på flykt med sin dotter Lou från ett Europa drabbat av bränder och vattenbrist efter en fem år lång torka.
Flyktinglägret de två anländer till samlar upp europeiska klimatflyktingar och vi får följa deras enahanda vardag där ransoner på mat och vatten sysselsätter allas tankar. Miljön är glödande het, torr och smutsig. David och Lou väntar på att Lous mamma och lillebror ska dyka upp och deras plan är att ta sig till ”vattenländerna”, som stater längre norrut kallas, länder där de riskerar att inte tas emot.
David och Lou representerar den framtida generation som tvingas hantera konsekvenserna av vår handlingsförlamning gällande klimat och miljö. Den utsatthet som skildras i Davids kapitel kommer läsaren mycket nära just på grund av sin vardaglighet.
De två tidsplanen i romanen är skickligt intvinnade i varandra, vartannat kapitel berättas av Signe och vartannat av David. De korta kapitlen och de olika miljöerna – Signes hav och Davids ökentorra land – gör att läsaren inte tappar tråden, 2017 och 2041 är ständigt närvarande, simultant.
Liksom i Binas historia är det de personliga berättelserna som bär framåt. Det är inte ond bråd död, krigande stater och en avlägsen värld som skildras, utan allt som händer är realistiskt och fullt tänkbart i en nära framtid. Karaktärerna är levande och miljöbeskrivningarna bekanta. Tanken slår en gång på gång: ”Så här skulle det kunna bli, så här KAN det bli!”
Det övergripande temat i tetralogin, Binas historia, Blå, Przewalskis häst och Drömmen om ett träd, är människans djupa beroende av den natur som omger oss och som vi alltför lätt tar för given. Och Maja Lunde använder nedslag i olika tider som visar på de små stegens tyranni, och där avsaknaden av stor dramatik gör att vi inte märker vad som är på väg att hända med den omvärld som vi ofrånkomligen är en del av. I romanen Blå är det plötsligt torka och en evigt blå himmel som leder till vattenbrist, matbrist, klimatflykt och den förödelse som följer i dessas spår.
Liksom Binas historia, är Blå en intelligent skriven bladvändare som inte lämnar något övrigt att önska. Bara läs! Och läs gärna alla fyra romaner!
⭐ Skribent: Signe Grassman, gästrecensent hos Artemis Bok
Blev du kanske lite sugen på att läsa Blå? Klicka i så fall här för att köpa den hos oss!