MANGAMARATON DAG II
Dorohedoro
"Caiman" vaknar en dag upp utan att minnas vem han är och vad han heter. Till råga på allt så sitter där hans människohuvud en gång satt istället en krokodils. Precis som många andra invånare i den gudsförgätna staden ”Hålet” är han blott resterna av ett misslyckat – eller kanske framgångsrikt? – magiskt experiment. Genom dörrar som endast kan frammanas med hjälp av magi tar sig svartkonstnärer hit för att i övningssyfte (och kanske också lite för nöjes skull) vanställa de stackars dödliga invånarnas kroppar.
Tillsammans med förbannelsen verkar dock också Caiman ha lämnats med en oavsiktlig gåva, nämligen total immunitet mot magi. En otvivelaktig fördel då han tillsammans med sin bästa vän – den vänliga men skoningslösa slagsmålskämpen tillika restaurangägaren Nikkaido – ger sig ut på stadens gator i jakt på trollkarlar, och förhoppningsvis svar.
Inuti Caimans mun lever också vad som tycks vara en rest av hans gamla jag kvar: ett ansikte. Och ansiktet, det minns.
Dystopisk biopunk, svart magi, absurdistisk humor och ohämmat våld – Dorohedoro är, på bästa tänkbara sätt, definitionen av over the top. Q. Hayashida har lyckats skapa en härligt udda skara med karaktärer som är fruktansvärt roliga att följa; ”hjältar” såväl som skurkar. Illustrationerna är en psykadelisk, grovkorning och smog-inbäddad visuell smakexplosion. (De färgtryckta sidorna är alldeles särskilt delikata!) Jag uppskattar också att få se en lite större variation i utseendet på de kvinnliga karaktärerna här, än vad jag vanligtvis tycker mig få göra när jag läser manga – att de avviker från normen ger dem helt enkelt just lite mer karaktär.
En manga helt i min smak, och kanske även din? Det är bara att läsa och se!
(Och när du har läst kan du också kolla på den fantastiska animeadaptionen som finns på Netflix.)
De två första volymerna av Dorohedoro kan du köpa här.
//Tintin
