I en dystopisk värld uppdelad mellan rik och fattig, smutsig och ren, bor Rudo – en föräldralös pojke med lättantändligt humör och en särskild fäbless för att samla på sig gammalt uttjänt skräp som ingen annan vill ha. Under beskydd av sin förmyndare Regto har han vuxit upp i slummen, inte bara olyckligt utsatt för det förtryck som automatiskt följer på att vara en “tribesfolk”-ättling, utan dessutom utfryst av sin egen sort.
Anledningen? Han är sonen till en ökänd mördare.
Grova brottslingar bestraffas med att kastas ned i den fruktade Gropen, ett gigantiskt avgundshål där såväl oönskade invånare som stinkande sopor och skräp urskiljningslöst slängs ned för att aldrig återses igen. Och det är också här Rudo själv hamnar efter att han anklagas och döms för ett fruktansvärt brott han inte har begått... mordet på en person han bryr sig om.
När Rudo kastas på tippen kastas han också rakt in i en värld helt okänd för de som lever på ytan – en stinkande värld fylld av monstruösa varelser, sammansatta av skräp och “anima”, en sorts själar som härrör från mänskliga tankar och känslor ackumulerade i objekt. Här finns också hela städer bebodda av livs levande människor, varav somliga besitter särskilda krafter som tillåter dem att använda "animan" hos objekt för att bekämpa de livsfarliga sopmonster som hotar Gropens invånare. Och det ska inte ta inte lång tid innan Rudo upptäcker att han själv besitter just sådana mystiska krafter.
Gachiakuta är en genuint imponerande debut som har mig fullständigt på kroken efter volym nummer 2, då vi för första gången får träda in i Gropen och möta vad jag antar kommer att utgöra seriens huvudensemble av karaktärer. Världsbygget känns – trots att det bokstavligen är centrerat kring ruttnande sopor – fräscht, nytt och annorlunda. Precis som berättelsens karaktärer bär de sotiga illustrationerna med sina tjocka, skarpa linjer på rikliga mängder personlighet, och lyckas väl med att framhäva en känsla av smuts, sörja och övermäktig stank. Under ytan anas också ett spännande ekoperspektiv och en kritik av den moderna människans destruktiva slit-och slänginställning till prylar och ting, vilket jag verkligen gillar.
Jag kan definitivt se detta bli en högt uppskattad anime någon gång i framtiden, och inväntar nu otåligt den engelska översättningen av den tredje volymen.
De två första volymerna av Gachiakuta kan du köpa här.
//Tintin